Ibland var vi på semester hos vår farmor på andra sidan av Ansager. Farmor och Farfar bodde på Stationsvej i ett stort trähus, som Far och Farfar själva hade byggt 1935–36. Det var spännande att vara där på semester, för de hade så många fina saker. Det allra mest spännande var när vi skulle sova i den stora dubbelsängen. Dubbelsängen var vitmålad med höga gavlar. Ovanför sängen hängde en fin lampa av porslin. Lampan tändes med en strömbrytare, som hängde i en tvinnad brun sladd ner på väggen ovanför sängarna.

På vintern fick vi ”varmesten” med i sängen. Det var kullerstenar, som Farmor hade inne i ugnen på den stora svarta spisen, där hon bakade de underbara marängerna. Var och en fick en kullersten med i sängen, väl insvept i tidningar, så att vi inte brände tårna.

Täcken var ett kapitel för sig. De var tunga som bara den. Det var helt enkelt en stor säck av oldmerduk, tjockt vävd ull, stoppad med fjädrar och dun. Under natten hade fyllningen alltid tryckts ner i fotänden, så att vi låg med det bara bolsteröverdraget på överkroppen. Det fanns inget påslakan, för Farmor använde överlakan i stället. Det var ett fint vitt lakan, som viktes cirka 50 cm över täcket upptill. Det kunde bli ordentligt rörigt på morgonen, om vi hade legat oroligt. Men det tunga täcket gjorde att man låg ganska stilla.

Under sängen stod nattkärlet, som vi kissade i. Det var vitemaljerat. Det var en nödvändighet, för det fanns ingen toalett i huset, utan bara gammaldags dass i uthusen.

Väggarna var tapetserade med brokadtapet, jag tycker de var ganska mörkblå, det var vackert tillsammans med de vita möblerna och vita spegeldörrarna.

Alice Ravnholt