Här finns inte längre något gult, halmtäckt hus att ställa sig framför. Platsen på Østergade handlar just om frånvaron: ett litet hem och en verkstad, som man i dag får föreställa sig, medan den nuvarande skolan markerar var en del av det gamla Ansager har försvunnit.
Karoline och Niels Johnsen bodde i huset, som lokalt kallades Karens Hus. Niels arbetade som sadelmakare och tillverkade seldon till böndernas hästar, ett hantverk nära knutet till den tid då hästen fortfarande var vardagens dragkraft.
Det bevarade minnet beskriver huset sakligt och mycket konkret: verkstad i gårdshuset, skafferi och kök mot gatan, och små rum där familj, arbete och praktiska nödvändigheter låg tätt intill varandra.
Namnet Karens Hus berodde enligt minnet på en kvinna vid namn Karen, som ska ha byggt huset och enligt uppgift själv hämtat tegelstenarna runt omkring. Sådana detaljer är svåra att kontrollera fullt ut, men de visar hur lokala ortnamn kan överleva själva byggnaden.
Berättelsen om huset är också en berättelse om Karoline Johnsen, kallad Bedste i minnet. Efter Niels död framstår hon i minnet som en kvinna med trädgård, hem och plats för ungdomen, som gärna kom förbi. Det lilla huset är borta, men tonen i minnet är fortfarande ovanligt närvarande.
