Det fanns inga små barn som hade små cyklar, när Alice var liten. Det var bara veterinärens son och sådana där, inte vanliga barn. Alice önskade så mycket att kunna cykla, men hon hade ingen cykel, inte ens en hon kunde låna. Jonna hade inte heller någon, de hade bara den gamla trehjulingen.

Men en kväll, när Far kom hem från arbetet på verkstaden, hade han en liten blå barncykel under ena armen, medan han styrde sin egen cykel med den andra. Det blev sannerligen stora ögon i det lilla huset, när han kom in i köket med underverket. Alice hoppade av glädje när hon förstod att cykeln var hennes, den passade precis som gjuten.

Det hade gått till så att Far, som var snickare, skulle göra ett arbete åt veterinären. Det tog några dagar, och under den tiden hade Far och veterinären kommit att prata om sina barn och så, och veterinärens son Bent, som var lite större än Alice, hade blivit för stor för sin första riktiga cykel. Om Fars barn kunde använda den, fick han den (möjligen som delvis betalning)

Åh, vad spännande det var, tänk att få sin helt egen lilla cykel, när man bara var 5 år gammal. Det dröjde inte länge innan Alice med Fars hjälp kunde hålla balansen ett litet ögonblick. De övade och övade, tills det blev nästan mörkt. Det kom inga bilar, för det var 1950, och det var inte många som hade bilar på den tiden. De hade hela vägen för sig själva.

Dagarna gick, och Alice cyklade fram och tillbaka på Haltrupvej. Men en dag hade hon fått för hög fart, och hon visste inte hur hon skulle bromsa. Så hon föll och slog sitt ena knä ordentligt, så att det blödde.

Mamma tvättade skrubbsåren med såpvatten, medan Alice ylade för full hals. Sedan hällde Mamma röd jod på, för så gjorde man, så att det inte skulle bli infekterat. Till sist lindade hon gasbinda runt hela knät, så att det blev ett fint vitt förband.

Dagen efter reste Mamma och lillasyster Doris på 2 år till Århus, där moster Elna just hade fått en liten pojke. Mamma skulle då passa dem några dagar. Alice var ledsen över det sårade knät, för vem skulle då göra nytt förband när det gamla blev smutsigt. Det fick Far göra, och Alices far kunde allt.

Madrasser med en överraskning

”Nu vill jag överraska Mamma med nya madrasser” tänkte Far.

Mamma hade länge pratat om att de behövde nya madrasser. Men Far hade inte haft tid att sy några åt henne. Ja, för madrasser sydde man själv, om man hade viss hantverksskicklighet, och det hade Far.

En kväll, medan Mamma och Doris var borta, satte Far Jonna och Alice upp på köksbordet, så att han hade hela köksgolvet för sig själv.

Sedan bredde han ut en stor bit hessian på golvet. (Hessian är ett mycket grovt tyg, som användes till säckar och madrasser). Av det sydde han en mycket stor säck, lika lång som en madrass. När han hade sytt säcken hämtade han den gamla madrassen inne i sängen och sprättade upp den, så att allt fyllningen föll ut på golvet. Fyllningen var träull. Han stoppade in all den gamla träullen i den nya säcken tillsammans med en massa ny, så att madrassen blev fylligare.

Jonna och Alice satt musstilla på köksbordet under tiden. De följde med i Fars arbete, och snart kom det mest spännande. Med en lång böjd nål sydde han fina kanter på den nya madrassen, så att den blev fyrkantig i stället för säckformad. Han sydde också fast läderknappar i madrassen med mellanrum, så att den bättre kunde behålla formen. Det tog mycket lång tid. Utanför höll det på att bli alldeles mörkt.

Far arbetade och arbetade. Hela golvet var fullt av träull, hessian, garn, sax och nålar. Alice och Jonna började bli trötta. Alice satte sig för att titta ut genom köksfönstret, det var helt mörkt där ute.

”Där kommer Mamma och Doris!” ropade hon plötsligt.

Alice och Jonna jublade och hoppade ner från bordet.

Far jublade inte, han blev alldeles förskräckt, för de skulle inte ha kommit hem förrän nästa dag. Men Mamma längtade efter att komma hem, så hon tog tåget en dag för tidigt. Och hela vägen hem hade hon längtat så efter att få sova i sin egen säng.

Mamma tålde inte oreda, och värre oreda hade hon aldrig sett i sitt liv. Men Far skyndade sig att bädda hennes säng med den nya madrassen, så att hon kunde sova gott.

Alice Ravnholt