Detta är inte en plats med stora monument i de uppgifter som finns här. Det är en lokal minneshistoria knuten till Ansager Station och staden omkring den: om de dagar då tyska flyktingar kom med tåg och skulle fördelas vidare till tillfälliga vistelseplatser.
Berättelsen börjar i Grindsted, där två fullsatta tåg med flyktingar från Ostpreussen via Köpenhamn anlände under befrielsedagarna. Enligt den lokala berättelsen stod omkring 1.200-1.500 människor plötsligt där och behövde mat, hjälp och tak över huvudet i staden och omgivningarna.
Ansager fick sin del av flyktingarna. En del gick till fots, andra kördes i hästvagn till platser som missionshuset och Kærbæk Gamle Skole. Det gör historien konkret: inte som en avlägsen krigshändelse, utan som människor på väg genom små vägar, skolbyggnader och lokala samlingsplatser.
En av de tydligaste detaljerna är berättelsen om fru butikschefen Nielsen, som från sitt fönster såg de smutsiga flyktingbarnen, fick kokat vatten och hämtade baljor och själv tvättade barnen.
Efter kort tid skickades flyktingarna vidare till Oksbøllejren, som blev Danmarks största läger för tyska flyktingar efter kriget. I Ansager lämnades dock också ett tungt lokalt spår: fyra små flyktingbarn begravdes på Ansager kyrkogård, alla under ett år gamla.
