39 kmKvie Sø vid Ansager
Grund sjö, stig och lekplats ger en enkel familjeutflykt i närheten
Søby Brunkulslejer upplevs bäst som ett sammanhängande besök: museet förklarar arbetet, medan Brunkulsvej och stigarna leder genom det landskap som brytningen lämnade efter sig. Terrängen är fortfarande instabil. Risken för ras är störst nära vatten och på sand som har grävts upp och lagts tillbaka. Följ skyltarna, håll dig på vägar och markerade stigar och räkna med att all framfart sker på eget ansvar. Den blå markeringen går runt Langesø, medan den vita rutten börjar vid Elmers Hus; längd och svårighetsgrad är inte angivna.
På museet finns brunkolsepoken inte bara i montrar. Tre autentiska arbetar bostäder, en lanthandel, en brovåg med lastbil, en brunkolsgruva i miniatyr och en smedja visar vardagen och tekniken. Mitt emot museet på norra sidan av Brunkulsvej har de sista förfallna husen från barackbyn bevarats som kulturspår. Vid museet samlar Minneslunden namnen på de arbetare som miste livet i gruvorna.
Utanför kulturspåren är terrängen kuperad av sandtippar, plantager, självsådd buskvegetation och sjöar. Søby Sø norr om gruvorna är däremot naturlig och privatägd; den offentliga grill- och rastplatsen ligger öster om sjön, där det också är möjligt att bada. Mitt i gruvområdet ligger Ökenarboretet som ett märkligt efterspel: träd provades på de kala sandbergen och mer än 500 arter ingick i försöket.
Minneslunden vid Søby Brunkulsmuseum består av 57 minnesstenar över arbetare som miste livet i brunkolsfälten. 45 av männen dog i Søby, och 17 omkom i ras.
Stenarna berättar sakligt om en arbetsplats där faran inte bara kom från rasande sand, utan också från maskiner, brunnar, högspänning och sprängämnen. De flesta dödsolyckorna inträffade under åren 1941-1948, då grävningen i hög grad skedde för hand.
Søby Brunkulsmuseum berättar om de 30 år då brunkol grävdes ut vid Søby från 1940 till 1970. Här står arbetarhem från 1940-talet sida vid sida med lanthandel, barbersalong, matservering, smedja och tunga maskiner.
Museet började i Tørve Sørens Hus, bebott på platsen från 1947 till 1956 och enligt museet det enda ursprungliga huset på “Skovgade”. Modellen av ett brunkolsfält visar brunn, spel, sorteringsverk och de praktiska problemen med vatten.
Utsiktspunkten ligger i den södra delen av Søby Brunkulslejer, cirka 30 meter över det kuperade landskapet med sandtippar och gamla gruvhål. Härifrån blir det tydligt hur kraftigt brunkolsbrytningen har format terrängen.
Toppunkten ligger på en ändtip, där det inte har brutits brunkol under, och platsen anses därför vara säker att vistas på. Träden hålls nere så att utsikten bevaras åt alla håll.
