2.5 kmHo kyrka
Liten kyrka i närheten med medeltida inventarier och kyrkskepp, en bra kontrast till det tomma kyrkorummet
Oksby Gamle Kirke är i dag mer tomrum än byggnad. Mitt på den fredade kyrkogården visar en gruslagd kontur var den lilla kyrkan låg, och det gör platsen ovanligt lätt att läsa av: man står inte framför ruiner, utan framför en grundplan i gräset.
Den gräsbevuxna jordvallen runt kyrkogården är fortfarande en del av upplevelsen, liksom de spridda gravmonumenten mellan barrträd och björk. På platsen hänger den gamla kyrkklockan från 1844 i en stålställning, som en ensam del av kyrkan som blev kvar när resten försvann.
Kyrkan låg i ett tidigare flygsandsområde nordväst om Bredmose, och sandflykt och högt grundvatten var genom tiderna ett återkommande problem. År 1688 beskrevs den som en träbyggnad med mur mellan stolparna, halmtak, små gamla fönster och sandjord under bänkraderna. Det låter nästan mer som ett hårt prövat hus än som en bykyrka.
På kyrkogården ligger också 26 män från Blåvand, som omkom vid en räddningsaktion 1843. Platsens allvar ligger inte i stora monument, utan i de låga spåren: grus, jordvall, klocka och namn i gräset.
Oksby Gamle Kirke saknade länge kyrkklocka. Enligt en lokalhistorisk berättelse fick kyrkan först ljud när en klocka räddades från ett strandat fartyg och hängdes upp innanför den västra gaveln i den låga, tornlösa kyrkan.
Kyrkan revs 1891, men klockan bevarades på den gamla kyrkogården. I dag hänger den på platsen som både ett kyrkominne och ett litet stycke strandningshistoria.
M. Jepsens målning från 1884 visar Oksby Gamle Kirke inifrån, sedd mot öster. Det är en viktig bildkälla, eftersom den halmtäckta kyrkan revs 1891, och kyrkorummet därför bara kan utläsas genom bilder, källor och bevarad inredning.
På målningen anar man den låga takhöjden, de senmedeltida figurerna och den nu försvunna predikstolen från omkring 1580. Det är ett rum före de senare restaureringarnas ordning – tätt, lågt och sammansatt av äldre lager.
Teckningen visar Oksby Gamla Kyrka under dess sista årtionden: låg, utan torn och halmtäckt, mer som ett hus än som en vanlig landsbykyrka. Den stod ensamt i dyn- och sandflyktens land vid Ho Bugt.
Utanför kyrkogärdet låg låga häststallar byggda av torv för kyrkobesökarna och prästen från Ho. Kyrkan revs 1891; i dag är själva byggnaden bara ett grusomriss på den fredade kyrkogården.
