Janderup Ladeplads ligger lågt och öppet vid en krök på Varde Å, där de gröna ängarna ger gott om plats för både utsikt och vistelse. Här är ån inte bara en vacker kant i landskapet, utan en del av förklaringen till platsen: vattnet från Ho Bugt och Vadehavet kan fortfarande märkas i ådalen.
Före järnvägen var vattenvägen mot Varde ofta lättare än de dåliga landsvägarna. Vid Janderup var ån bred och djup nog för större fartyg från Ho Bugt, men längre in mot Varde blev den smalare. Därför omlastades varor här till pråmar och mindre båtar, som kunde roddes eller dras vidare längs ån.
Stormflodspålen gör tidvattnet konkret. Den står som en påminnelse om att Varde Å inte är helt frikopplad från havet, och att ängarna regelbundet kan komma under vatten. På stilla dagar upplevs platsen fridfull; vid hög vattennivå blir landskapet mer allvarsamt.
I dag är ladeplatsen inrättad som ett rekreativt område med träbroanläggningar för båtar och möjlighet till kanolangning. Janderup Kirke ligger öppet i ängen norr om åkröken, medan Skipperhuset mellan kyrkan och ladeplatsen påminner om färdgård och krog. Det är en liten bit av ådalen där hamn, stig, kyrka och vattenstånd fortfarande hänger ihop.
Stormflodspelaren vid Janderup Ladeplads gör Vadehavet konkret: tidvatten och stormfloder kan påverka Varde Å ända hit. Den nuvarande pelaren sattes upp år 2000, men vattenståndsmarkeringarna från den äldre pelaren har förts vidare.
Markeringarna visar bland annat 1909, 1911, 1923, 1928, 1981, 1990 och 2005. Stormfloden 1909 var så kraftig att vattnet i Janderup stod drygt 70 cm högt i krogstugorna.
Janderup Kirke ligger fritt i ängen norr om en krök i Varde Å, på den yttersta kanten av Varde Bakkeø. Det är en markant placering i det platta ängs- och marsklandskapet – och en utsatt sådan.
Tidvattnet från Vadehavet kan påverka ån ända hit. Vid stormflod kan vatten och bakvatten sätta ängarna och ibland kyrkogården under vatten; år 1909 översvämmades kyrkogårdsdiget och jämnades i söder med marken.
