25 kmLydum Mølle
Vattenkraft, möllmiljö och gamla maskiner speglar Bundsbæk Mølles levande historia.
Bundsbæk Kvarn är inte regelbundet öppen året runt, så kontrollera de aktuella öppetdagarna om du vill gå in i kvarnen. Det är gratis inträde. Under utvalda sommar- och evenemangsdagar bemannar frivilliga mjölnare platsen, maler spannmål och berättar om anläggningen. Vissa av dessa dagar serveras även kaffe och kaka i kvarnrummen.
Kvarnen är en av Västjyllands få bevarade och fortfarande fungerande vattenkvarnar. När vattnet sätter hjul och kvarnstenar i gång sker förklaringen mitt bland axlar, kugghjul och gammalt trävirke – inte framför en avstängd museimodell. I kvarnrummen skiftar perspektivet till vardagen för mjölnaren och familjen som bodde nära arbetsplatsen.
Från kvarnen går en markerad stig på cirka 2 km, utmärkt med gula trianglar. Den längre rutten mot Dejbjerg Bakker är 4,5 km enkel väg och 9 km tur och retur genom områden med kvarndamm, källsprång, mosse, skog och hedbacke.
Nära kvarnen finns också en naturlekplats, grovsmedja, bageri med stenugn och en stig genom Bjørnemosen mot Rakkerhuset. I mossen kan man möta huggormar; de är fridlysta. Här är vattnet både drivkraft och landskap: kvarndamm, äng och mosse förklarar varför kvarnen ligger just här.
Bjørnemosen är den våta motvikten till kvarnens träverk och kvarnstenar: ett fridlyst ängs- och myrområde, där hög grundvattennivå och mager, sur mark ger utrymme för en ovanligt varierad växtlighet.
Mossen är känd för orkidéer, bland annat majnycklar, blodnycklar och fläcknycklar. De räknas årligen mellan maj och juli, och alla orkidéer är fridlysta. Från Bundsbæk Mølle leder en spångad naturstig genom området; färdsel ska ske på de markerade stigarna.
Ute i Bjørnemosen ligger Rakkerhuset, även kallat Bjørnemosehuset, som sannolikt härstammar från början av 1800-talet. Den gamla stigen från Bundsbæk Mølle leder genom mossen hit, men leden kan vara en trampad stig, och årstid och växtlighet kan göra turen mer eller mindre lätt.
De sista invånarna var Mette Mus och Niels Kvembjerg, som omtalas som Jyllands sista rackare. De livnärde sig på en kålträdgård, ett par getter, lite jakt och fiske, dagsverksarbete – och under hårda vintrar fattighjälp och tiggeri.