Ansager kyrka ligger nära torget, tillräckligt upphöjd för att den fortfarande fungerar som ett riktmärke i staden. Utifrån är det framför allt murarna som gör platsen värd att stanna vid: de äldsta delarna är inte bara granit, utan ockrabrun sand-al från trakten. Det ger byggnaden en mörkare och mer jordnära karaktär än många andra landsbykyrkor.
Lyft blicken mot spiran. Här sitter den nørholmska tranan som vindflöjel, ett synligt spår av kopplingen till Nørholm och släkten Teilmann. Det är en liten detalj, men den gör kyrkan lätt att känna igen: Ansager har inte bara en spira, utan en fågel på toppen.
Inne i kyrkan ligger tidslagren tätt. Den romanska dopfunten står tillsammans med en renässanspredikstol, bevarade helgonfigurer från en äldre altartavla och kalkmålningar i tornrummet. Altartavlan rymmer målningen av Lasarus uppväckelse, som har sin egen lilla plats i kyrkans berättelse.
Kyrkan är fortfarande i bruk, så kyrkliga handlingar går före vanliga besök. Fotografering är tillåten, dock inte under handlingar. Det mest Ansager-typiska med kyrkan är kanske just kombinationen av jordfärgade murar och en trana i vinden.
I mitten av altartavlan från 1839 sitter Caspare Christina Juliane Ulrikke Preetzmanns målning av Lazarus uppväckelse, målad 1838. Kristus står vid graven med handen lyft mot Lazarus i svepningen, medan Marta, Maria och vittnena samlas kring undret.
Målningen är särskild eftersom den i dag är det enda kända arbetet av Preetzmanns hand. Ramen är också värd att lägga märke till: egyptiskt inspirerad klassicism med lotussälar, fronton och palmgrenar.
